top of page
  • emmaahlenius

Vetenskapen bakom beroenden

Uppdaterat: 2 feb.

Vetenskapsmannen och före detta missbrukaren Marc Lewis berättar om det intressanta som sker i hjärnan hos missbrukare och friska missbrukare. Vad är det egentligen som händer i hjärnan vid beroenden? Vilka delar berörs? Kan hjärnan någonsin bli som den var innan beroendet? Läs mer för att ta reda på svaret på dessa frågor.



Hjärnan förändras


Under en längre tid av missbruk förändras faktiskt hjärnan. De delar som berörs är de viktiga för omdöme, inlärning, minne, beslutsfattande, beteende och kontroll.


Tre olika delar i hjärnan är centrala i förändringsprocessen:


  1. Prefrontala cortex. Den här delen är som bryggan på ett skepp. Ansvarig för omdöme och beslutsfattande. Det är härifrån vårt beteende styrs.

  2. Striatum (eller strimmiga kroppen) är en del av storhjärnan. Motorn på skeppet. Den här delen genererar motivationen som får oss att vilja förverkliga mål.

  3. Mitthjärnan. Den här delen är som bränslet till motorn. Mitthjärnan reglerar dopamin som ger striatum energi för att skapa begär.


Hur hänger då dessa delar samman med varandra? I ett beroende skickas dopamin från mitthjärnan till striatum. Striatum aktiveras och vi blir fokuserade på målet, d.v.s. droger eller alkohol. Prefrontala cortex ansvarar för att reglera våra impulser och de signaler vi får från striatum. Naturligt finns det en balans mellan prefrontala cortex och striatum. Men under en längre tid av missbruk försvagas förbindelserna mellan dessa delar. Hjärnavbildningsstudier visar att den gråa materian reduceras. Det betyder inte att hjärnceller försvinner, utan de synapser som kopplar dessa delar samman blir mindre till antal. Förbindelserna saknas inte helt och hållet. Men då beroendet triggas så uppstår det en urkoppling.



Omtolkning av datan


Hjärnan är ett flexibelt organ. Ständigt i utveckling.


När vi växer upp förändras hjärnan radikalt. Små barn har ett överflöd av synapser i hjärnan. Synapserna hjälper dem att lära sig nya saker och förstå världen. Men dessa försvinner succesivt ju äldre barnet blir. Nödvändiga synapser befästs medan överflödiga sorteras bort.


Utvecklings- och inlärningsprocesserna är nästan exakt samma. De involverar båda synaptisk tillväxt och synaptisk utgallring. Synaptisk tillväxt får vi vid nya erfarenheter, situationer, kunskaper och färdigheter. Vi får en ökning av synapser som hjälper oss att lära oss. Vi behöver dock inte alla dessa synapser så efter ett tag uppstår en synaptisk utgallring. De viktigaste förbindelserna blir förankrade medan andra försvinner.


Ett beroende fungerar på ungefär samma sätt. Beroendet blir till en vana där de synapser som inte är viktiga för att föda beroendet försvinner. Likt utveckling/inlärningsprocesserna uppstår en synaptisk utgallring.


Men det betyder inte att vi inte kan skapa nya synapser. När en person slutar med missbruk uppstår faktiskt nya synapser efter tid. Den gråa materian i hjärnan växer sig större på ungefär samma ställe som innan beroendet startade. Synapserna kommer dock inte uppstå på exakt samma ställe som de försvann från eftersom hjärnan alltid är föränderlig. Men de nya synapserna dyker upp i de delarna av hjärnan som berör impulskontroll och självreglerande beteenden. Just de områden som missbrukare behöver förstärka för att kunna bli fri beroendet. Efter ett par år har volymen av grå materia dessutom ökat mer än genomsnittet för den icke-missbrukande normal befolkningen.


Beroende som en färdighet


Nya färdigheter och kunskaper ändrar alltid hjärnan. När en person utvecklar ett beroende kan det liknas vid en färdighet som bemästras och blir till en vana. Missbruket blir till ett ritualiserat beteende som upprepas dag efter dag, utan behov av mycket tankeverksamhet.


Det som händer i hjärnan kan liknas vid andra färdigheter och erfarenheter.


Till exempel:


  • Att bli kär. När du blir kär skickas en stor mängd dopamin till striatum vilket gör dig fokuserad på kärleksobjektet. Likt ett beroende blir önskan att vara nära den andra personen till ett repeterat beteende. Ett konstant begär av den du är kär i.

  • Mindfulness och meditation. När vi mediterar lär vi oss att fokusera mindre på oss själva. Vi blir därmed mindre ego centrerade och hjärnan förändras.

  • Beteendeberoenden. Till exempel binge ätande, shopping, spel, porr, internet m.m. Studier av internetberoenden visar att den gråa materian i hjärnan försvinner på ungefär samma ställen som i ett substansberoende.

  • Psykoterapi. Till exempel kognitiv beteendeterapi. Om terapin lyckas förändras hjärnans strukturer för det bättre.

Så att påstå att substanser är unika i hur de förändrar hjärnan är fel.



Varför är det så svårt att sluta?


Tre mekanismer bidrar till att göra det svårt att sluta med ett beroende.

  1. En självförevigande cykel

  2. Att fastna i ”Now appeal”

  3. Ego utmattning: förlorande av självkontroll


1. En självförevigande cykel


Ett beroende är som en cykel, ett kretslopp som håller sig själv vid liv. Det börjar med att du får en trigger och hjärnan aktiveras. Bilder skapas bak i hjärnan och mellanhjärnan skickar därefter dopamin till striatum. Striatum skapar ett begär och du får cravings. Striatum skickar sedan meddelanden till mellanhjärnan att den vill ha mer dopamin och du får ännu mer cravings. Begäret blir till slut så starkt att den prefrontala cortexen aktiveras. Du börjar planera: Hur ska jag uppfylla begäret? Till sist skickas signaler till motorbarken och du ger efter för beroendet. Det kan vara att dricka alkohol, ta droger etcetera. När det är över får du oftast känslor av förlust, skam och ånger.


Den här cykeln har tre effekter. Först: lättnad/njutning. Sen: inlärning av beteende. Och till sist: förlust. Tillsammans bidrar de till att du vill upprepa cykeln.


2. ”Now appeal” eller förhöjd diskontering


Det här fenomenet kan exemplifieras med det berömda marshmallow-experimentet. Barn i 3-års åldern fick först en marshmallow. Därefter blev dem tillsagda att om de väntade ett par minuter kunde de få två. Medan vissa barn kunde vänta hade andra svårt att stå emot frestelsen.


Det här fenomenet kallas för förhöjd diskontering. Alla däggdjur upplever förhöjd diskontering. Det innebär en övervärdering av de omedelbara belöningarna medan vi bortser från de långsiktiga konsekvenserna. Det är inbyggt i dopaminsystemet. Vi tar gärna den lägst hängande frukten.


När vi närmar oss en belöning stiger vår värdering av belöningen i höjden. Vi vill följa det omedelbara målet för, just då, är det värt mer än vår potentiella framtida lycka. Det omedelbara målet har en så stor makt över oss att de får oss att sluta tänka på den föreställda framtiden. Vi äter hellre kakan direkt i stället för att spara på den.


3. Egoutmattning


I en studie blev en grupp försökspersoner tillsagda att inte äta på 8 timmar. Därefter kom de till labbet och fick se en skål fylld med kakor och en annan med rädisor. Gruppen delades in i två. Ena halvan blev tillsagda att de fick äta så mycket rädisor de ville men inte några kakor. Andra fick äta så mycket kakor de ville men inga rädisor. Efter 10/15 minuter fick båda grupperna göra kognitiva tester. Resultatet visade att halvan som inte fick äta kakor presterade sämre än den gruppen som fick det. Den första gruppen behövde alltså undertrycka sina impulser att äta kakorna. Efter en längre period av impulskontroll blev de trötta och presterade sämre i testerna.


Studien visar hur svårt och tröttsamt det är att undertrycka sina impulser under tid. Många missbrukare behöver kontrollera sina impulser under dagar, veckor, månader och längre. Det är särskilt svårt med alkohol och nikotin, eftersom triggers finns överallt.




Sanningen är att de flesta faktiskt slutar med beroendet


Tidslängden skiljer sig åt gällande substanser men det kommer oftast en punkt i beroendet där personen blir extremt motiverat till att sluta. Missbruk definieras oftast som en sjukdom men den här definitionen kan vara destruktiv. Statistik från behandlingshem som bygger sin behandling på sjukdomsmodellen visar på en hög återfallsrisk. Även om sjukdomsdefinition kan hjälpa att reducera stigmat kring beroendet kan det bli som en trygg filt för missbrukare. ”Jag kan inte hjälpa beroendet för jag är sjuk”.


Behandlingshemmen kombinerar ofta sjukdomsmedellen med 12 stegs metoden. Det gemensamma med metoderna, är idén om att beroendet är en grundläggande brist, ett karaktärsdrag hos en människa. Att det är någonting kroniskt som inte kommer förändras. Någonting som du behöver kämpa mot hela ditt liv.


Hur kan vi hjälpa missbrukare?

  • Få dem att känna att de har makten att sluta.

  • Mål och motivation är viktigt. Hjälp dem att formulera nya mål att sträva mot. Men det är inget som kan tvingas fram. Motivation måste komma inifrån.

  • Hjälp dem att föreställa sig en framtid. Bortse från ”now appeal” som kopplar ifrån dåtiden och framtiden från nutiden.

  • Föreslå att de kan se sitt liv som en film. Räkna in både dåtiden, nutiden och framtiden. Var har du kommit ifrån och vart ska du?

Behandlingen lyckas genom att koppla samman:

  • En känsla av makt med framtiden

  • Stratium till prefrontala cortex

  • Jaget med den sociala världen

Psykologiska verktyg kan dessutom vara värdefulla. Olika former av terapi som t.ex Kbt, dbt, psykodynamisk terapi etc. Mindfulness eller meditation kan även hjälpa, samt stöd från ett socialt nätverk.

Behandlingen bör alltid utföras enligt individens behov.


Men det viktigaste att komma ihåg är att hjärnan aldrig slutar utvecklas. Och- beroendet kan brytas!


Se hela föreläsningen nedan



18 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page